Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster ålägger aktörer som verkar i myndighetsställning att göra sina webbtjänster, det vill säga webbplatser och mobilapplikationer, tillgängliga i enlighet med tillgänglighetskraven. Förutom myndigheter gäller tillgänglighetskraven också offentligrättsliga inrättningar och en del organisationer. Tillgänglighetskraven kan också gälla vissa aktörers webbplatser och mobilapplikationer om aktören får specialunderstöd. Dessutom omfattas också en del av privata sektorn av tillgänglighetskraven.
Myndigheter
Tillgänglighetskraven enligt lagen gäller i första hand myndigheter.
Till myndigheter räknas följande:
- ministerier
- statliga myndigheter såsom regionförvaltningsverken, Transport- och kommunikationsverket, Trafikledsverket och Statens revisionsverk
- välfärdsområden och välfärdssammanslutningar
- yrkeshögskolor och universitet
- kommuner, kommunala organisationer, kommunala affärsverk och samkommuner
- statliga affärsverk, exempelvis Senatsfastigheter
- aktörer som sköter offentliga förvaltningsuppgifter (genom lag eller med stöd av lag); exempelvis privata vårdinrättningar som getts i uppdrag att sköta offentliga förvaltningsuppgifter
- självständiga offentligrättsliga inrättningar, såsom exempelvis Folkpensionsanstalten, Finlands Bank, Kommunernas garanticentral och Finlands skogscentral
- offentligrättsliga föreningar då de sköter offentliga förvaltningsuppgifter; exempelvis Finlands Advokatförbund, studentkårer, skogscentraler, Finlands viltcentral, jaktvårdsföreningar, renbeteslag, handelskammare och fiskeområden.
Offentligrättsliga inrättningar
Lagen omfattar också offentligrättsliga inrättningar. Om aktören inte är en myndighet bedömer man om den är en offentligrättslig inrättning. Begreppet offentligrättslig inrättning i denna lag motsvarar upphandlingsdirektivets (Extern länk) och upphandlingslagens (Extern länk) definition av offentligrättslig inrättning. Om aktören är en upphandlingsenhet enligt upphandlingslagen omfattas den sannolikt också av tillgänglighetskraven.
Det är inte alltid helt entydigt om en aktör är en offentligrättslig inrättning eller inte. Bedömningen görs utgående från följande kriterier:
- Till att börja med bedömer man om aktören är en självständig juridisk person (alltså inte en fysisk person). Juridiska personer kan påföras förmåner och skyldigheter.
- Om det är fråga om en juridisk person (alltså inte en fysisk person), bedömer man vilken typ av verksamhet den bedriver. Om den har inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse och den inte är av industriell eller kommersiell karaktär kan den vara en offentligrättslig inrättning.
- Utöver det här ska aktören uppfylla åtminstone ett av följande kriterier: a) verksamheten finansieras i huvudsak av en myndighet (eller en annan offentligrättslig inrättning) eller b) ledningen står under kontroll av en myndighet eller c) mer än hälften av ledamöterna i organisationens förvaltnings-, styrelse- eller kontrollorgan utses av en myndighet.
Exempel på offentligrättsliga inrättningar som omfattas av kraven:
- Keva
- Hyreshussamfund som ägs av kommunen
- Kommunala näringslivsbolag
- Bostadsaktiebolag som ägs av ett universitetssjukhus utbildningsstiftelse
- Studenternas hälsovårdsstiftelse
- Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt
- Suomen Erillisverkot Oy
- Musikhuset i Helsingfors Ab
- Finlands Nationalgalleri
- Kehitysvammaliitto
Det är inte alltid självklart när en organisation är en offentligrättslig inrättning. Saken har behandlats flera gånger både i nationella domstolar och i Europeiska unionens domstol. I allmänhet i de här fallen tar man ställning till om organisationen har inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse och framförallt om organisationen har någon industriell eller kommersiell karaktär eller inte.
Organisationer och tillgänglighetskrav
En del organisationer måste också uppfylla kraven på webbtillgänglighet. Exempelvis många organisationer som får understöd av STEA räknas som offentligrättsliga inrättningar enligt kriterierna ovan.
Organisationer är juridiska personer enligt lagens definition och har vanligtvis inrättats för att tillgodose behov i det allmännas intresse och är inte av kommersiell karaktär. Om en organisation för att finansiera sin verksamhet får understöd av en myndighet, exempelvis STEA eller ett ministerium, och detta understöd utgör minst hälften av hela finansieringen är organisationen en offentligrättslig inrättning. Då måste organisationen alltså också uppfylla tillgänglighetskraven.
Tjänster som utvecklas eller används med stöd av myndigheter
Även en webbplats eller mobilapplikation som produceras av en annan organisation än en myndighet eller en offentligrättslig inrättning kan omfattas av tillgänglighetskraven, om den utvecklas eller underhålls med myndigheternas finansiering.
Om en organisation av en eller flera myndigheter får riktad finansiering för utveckling, användning eller upprätthållande av en viss nättjänst, vars sammanlagda andel täcker minst hälften av kostnaderna för utvecklingsarbetet eller upprätthållandet, omfattas tjänsten av tillämpningsområdet för lagen om digitala tjänster. Då ska den digitala tjänsten i fråga uppfylla tillgänglighetskraven samt innehålla ett tillgänglighetsutlåtande och en elektronisk responskanal.
När minst hälften av kostnaderna för utvecklingsprojektet eller det årliga underhållet får offentlig finansiering, ska slutresultatet av själva tjänsten och det finansierade utvecklingsarbetet vara tillgängligt. Denna skyldighet kvarstår dock inte längre för sådana år då den sammanlagda andelen offentlig finansiering som upprätthållandet av tjänsten eller utvecklingsprojekten får är mindre än 50 %. Om icke-tillgängligt innehåll publiceras i tjänsten under sådana år, lönar det sig dock att nämna detta i tillgänglighetsutlåtandet för att informationen också ska förmedlas till användarna.
Det lönar sig att inkludera uppfyllandet av tillgänglighetskraven som en fast del av projektet och beakta att även de brister i tillgängligheten som upptäckts senare i ett offentligt finansierat utvecklingsprojektet ska avhjälpas.
Variationen i finansieringen av en organisation eller dess digitala tjänst kan leda till situationer där den digitala tjänsten under vissa år omfattas av lagens skyldigheter och under vissa år inte. Inte heller i sådana situationer lönar det sig att låta ”reparationsskulden” med avseende på brister i tillgängligheten bli för stor under mellanåren, för att uppfyllandet av tillgänglighetskraven inte ska bli för arbetskrävande när tjänsten åter börjar omfattas av skyldigheterna enligt lagen om digitala tjänster.
Det lönar sig också att beakta att många organisationer som får allmänt understöd betraktas som offentligrättsliga inrättningar och således redan av den orsaken omfattas av tillgänglighetskraven.
Identifierings- och betalningstjänster
Om organisationen är införd i registret över identifieringstjänster eller producerar Suomi-fi-betalningstjänster, ska den uppfylla tillgänglighetskraven enligt lagen om tillhandahållande av digitala tjänster för dessa digitala tjänster.
Bank- och försäkringstjänster
Konsument- och företagsbanktjänster omfattas av lagen, liksom även andra än lagstadgade försäkringstjänster. Om organisationen är en bank eller ett försäkringsbolag som tillhandahåller tjänster i Finland, ska den beakta tillgänglighetskraven för digitala tjänster som erbjuds allmänheten.
- aktörer inom finanssektorn (banker, kreditinstitut, värdepappersföretag)
- försäkringsbolag och försäkringsföreningar
Tjänster inom vatten- och energiförsörjning, transport och posttjänster
Tillgänglighetskraven gäller dessutom dessa tjänsteleverantörer oberoende av deras juridiska form om det i bakgrunden finns betydande inflytande från en myndighet:
- tjänsteleverantörer inom sektorerna vatten och energi
- leverantörer av transporttjänster
- leverantörer av posttjänster
Tillgänglighetskraven i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster gäller digitala tjänster inom dessa sektorer, till den mån de syftar till att tillhandahålla allmänheten tjänster inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster med stöd av särskilda rättigheter eller ensamrätter som har beviljats av en myndighet.
Vissa tjänster som riktar sig till konsumenter
Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster tillämpas från och med den 26 juni 2025 på följande tjänster som riktar sig till konsumenter: webbutiker, e-böcker, vissa persontrafik- och banktjänster samt tjänster som ger åtkomst till audiovisuellt innehåll och kommunikationstjänster. Observera att det också finns kompletterande krav och skyldigheter för dessa tjänster.
Med konsument avses en person, inte en organisation, som skaffar en tjänst eller en produkt huvudsakligen för annat ändamål än den näringsverksamhet som hen idkar.
Lagen förpliktar inte mikroföretag. Med mikroföretag avses ett företag som har
- färre än 10 anställda
och
- en årsomsättning som inte överstiger 2 miljoner euro eller en årlig balansomslutning som inte överstiger 2 miljoner euro.
Mikroföretagen uppmuntras dock erbjuda sina tjänster i enlighet med tillgänglighetskraven, trots att kraven inte gäller dem.
Webbutiker
En webbutik är en elektronisk butik som finns på en webbplats eller i en mobilapplikation och där konsumenten kan ingå avtal för att köpa produkter eller tjänster. I praktiken innebär det här alltså t.ex. webbutiker där konsumenten kan köpa produkter och tjänster via internet.
E-böcker
Lagen tillämpas på e-böcker och webbplatser och mobilapplikationer som är avsedda för att läsa och använda e-böcker. En e-bok är en fil eller en samling filer som tillhandahålls konsumenten i textform eller grafisk form. En e-bok kan också innehålla ljud eller bild. Som e-böcker räknas alla skriftliga verk, t.ex. skönlitteratur, facklitteratur och läroböcker och även digitala professionella bibliotek och e-bokhyllor.
I definitionen av en e-bok ingår bl.a. inte
- ljudböcker,
- tidningar, tidskrifter och motsvarande
- material som är avsett för tillfällig användning, såsom reklamtrycksaker, broschyrer, prislistor och årsberättelser
Persontrafiktjänster
Med persontrafik avses bland annat järnvägstrafik, reguljär busstrafik, flygtrafik och sådan kommersiell sjötrafik som bedrivs enligt tidtabell. När det gäller stads- och förortstrafik samt tjänster inom regional trafik tillämpas lagen på järnvägs-, buss-, metro-, och spårvägstrafik. Taxitrafik ingår inte i lagens tillämpningsområde. Men om en aktör inom taxibranschen har en webbutik där man kan beställa taxitjänster, gäller kraven webbutiken.
Tillgänglighetskraven gäller de digitala tjänster som erbjuds konsumenterna som en del av persontrafiktjänsterna. Sådana tjänster är exempelvis webbplatser, mobilapplikationer, persontrafikens digitala biljetter, digitala resebiljettjänster samt reseplanerare och trafik- och störningsmeddelanden som finns i digitala tjänster.
Banktjänster för konsumenter
Tjänster som erbjuds allmänheten inom bank- och finanssektorn omfattas i stor utsträckning av lagen om tillhandahållande av digitala tjänster. Vissa tjänster som riktar sig till konsumenter ska uppfylla vissa tjänstespecifika kompletterande krav. Du kan kontrollera vilka banktjänster för konsumenter som omfattas av lagens tillämpningsområde i 10 a § i lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (Extern länk).
Tjänster som ger åtkomst till audiovisuella innehållstjänster
En audiovisuell innehållstjänst är en tjänst vars huvudsakliga syfte är att tillhandahålla allmänheten televisionssändningar eller beställ-tv. Lagen om tillhandahållande av digitala tjänster tillämpas på de tjänster med vilka man väljer och tittar på dessa innehåll. Hit hör bland annat Yle Arenan, MTV Katsomo och Netflix.
Lagen reglerar inte det audiovisuella innehållet i sig. Om den tjänst som ger åtkomst till audiovisuellt innehåll är något annat än en digital tjänst, t.ex. tevens elektroniska programguide eller en hybridtelevisionstjänst, gäller de tillgänglighetskrav som finns föreskrivna i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (194 b §).
Kommunikationstjänster
Kommunikationstjänster är exempelvis snabbmeddelandetjänster för konsumenter, såsom Whatsapp, Signal och Messenger.
Då det gäller dessa tjänster tillämpas dock lagen om tillhandahållande av digitala tjänster inte på själva innehållet i meddelandena. Om kommunikationstjänsten fungerar på något annat sätt än i en mobilapplikation eller på en webbplats, såsom traditionella samtals-, sms- eller e-posttjänster, gäller de tillgänglighetskrav som finns föreskrivna i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (194 b §).